Idag är det den sista dagen på nyhetsveckan. Vi elever har fått prova på att skriva alla möjliga texten i flera olika ämnen, antingen i bloggen som jag skriver i nu eller i tidningen som kommer nästa vecka. Det blev endast en tidning då vi bara är nio elever, inklusive Beatrice som är i Frankrike och skriver.

Måndag skrev alla två artiklar, en kultur- och nöjesnyhet samt en sportnyhet. Grupp A (Amanda W, Amanda Å, Charlotta och jag (Christoffer)) skrev den dagen för tidningen. Grupp B (Filippa, Emilia, Cassandra och Maria) skrev sina texter i bloggen.

Bild från dag ett. Här ser vi Cassandra (vänster, nere), Filippa (vänster, uppe), Emilia (höger, uppe) och Maria (höger, nere) från grupp B.

Foto: Mia

På tisdag skrev alla lokala nyheter och inrikesnyheter, två texter var. Grupp A skrev i bloggen och grupp B för tidningen.

Onsdagen skrevs nyheter om hela världen, alltså utrikesnyheter. Vissa i bloggen, andra för tidiningen.

Bild från onsdagens lektion. Trini (som synd här på bilden) hjälper Charlotta att skriva en text på spanska. Janine (franska), Maddalena (engelska) och Christine (tyska) var de andra språklärarna som hjälpte till på onsdagseftermiddagen. Amanda Å syns till vänster.

Foto: Mia

Torsdagen skrev alla debattartiklar om olika spännande ämnen. Två skrev sina i bloggen och de andra för tidningen. På eftermiddagen sattes artiklarna ihop och in i Filippas dator.

Filippa ses här jobba intensivt, speciellt på torsdagen då hon satt och slet fram till klockan fem på eftermiddagen.

Foto: Mia

Idag skriver jag denna text som snart kommer att vara ute på bloggen. Filippa sätter ihop texterna och kollar igenom dem. Grammatiken ska vara rätt, alla artiklar ska ha samma storlek och typsnitt. Lite finslipning helt enkelt.

Cassandra och Amanda W jobbar med att få fram en förstasida, så kalled ettan. Ska bli spännande att se vilka nyheter och bilder som kommer med där. Emilia och Charlotta är just nu ute och frågar folk angående sistan, alltså sista sidan. Jag tror att det är något med Harry Potter, men det får vi se nästa vecka. Det handlar oftast om något lättsamt, till exempel något som händer snart, exempelvis kunde det varit mors dag som är på söndag.

Alla är här förutom Maria (sjuk) och Amanda Å som är spårlöst försvunnen. Dyker hon upp innan tolv kanske?

Så har denna veckan sett ut för oss elever. Jag tycker att den har varit mycket rolig och trots vissa sena dagar, och ibland tidiga mornar (i dag började vi åtta) har den varit mycket givande. Nu ska vi höra vad de andra fem journalisterna har att säga om denna temavecka, då Amanda Å och Maria som sagt inte är här (de hade varit en sjätte och sjunde journalist).

Cassandra:

– Kul att testa på hur en redaktion fungerar. Intensivt, lärorikt och lite stressigt.

Amanda W:

– Intensivt, roligt och lite stressigt.

Cassandra (vänster) och Amanda W (höger)

Foto: Christoffer

Charlotta

– Kul, något roligt att göra varje dag vilket har gjort att man har läst sig saker på ett sätt som varit roligare än vanligt, mer underhållande än vanligt.

Emilia

– Roligt, utmanande, lärt sig mycket.

Filippa:

– Roligt och lärorikt.

Filippa igen

Foto: Mia

Och till sist läraren… Mia!

– Det har varit en bra vecka, jättekul att se hur eleverna satsat och engagerat sig i tidningsarbetet. Jag är mycket stolta över dem.

Jag har ingen bild på Mia förutom den högst upp men om ni inte vet vem det är så kommit ni att lära känna henne för eller senare.

Jag vill tacka henne för denna fantasiska vecka!

Christoffer Engels

FREDAG. Redigering, choklad och salta lakritsbilar, ett trevligt avslut på ett fem dagar långt arbete. Tillsammans har vi i journalistklassen lekt tidningsredaktion denna vecka och skapat en tidning kallad Agardhisten, en tidning vi alla kan vara mycket stolta över.

Under måndagen arbetade vi med nyheter tillhörda kultur, nöje och sportkategorierna. Jag skrev om diskussionerna kring Bamseförlaget och Migrationverkets samarbete, och även om Ancelotti som tvingats lämna sitt Chelsea i helgen efter en misslyckad säsong.

Under tisdagen skrev jag två artiklar till vår finfina blogg. Den första handlade om den hemska olyckan som inträffade vid byggandet av Citybanan i Stockholm där en polsk byggarbetare avled för någon vecka sedan. Denna man var inte det första dödsfallet, under en period på drygt ett år har tre stycken avlidit på denna byggarbetsplats, vilket är fruktansvärt. I artikeln redovisades även statistik över andra olyckor som skett på olika arbetsplatser.

   Min andra artikel handlade om friluftsgården Skrylles nya ägare Jenny Gustafsson och om den förra ägaren Sven Engbergs önskningar kring den förbättring av Skrylle som skall göras.

På onsdagen fokuserade jag på att skriva en engelsk artikel om oroligheterna i Mellanöstern och en kvinna från landet Irak. Jag och Charlooooootta promenerade till hårsalongen Delal här i centrala Lund för att göra en intervju. På hårsalongen talade vi med Delvin Yzden och hon berättade för oss om livet i Irak och hur hon vill att landets framtid skall se ut. Med material från denna intervju och ett radioprogram gjort av P1, skrev jag sedan en liten artikel. Arbetet med denna var mycket intensivt och något förvirrande, och någonstans i mitten beslutade jag mig för att förändra det centrala ämnet i artikeln. Med en ny riktning avslutade jag min artikel nöjd.

Torsdag, näst sista dagen. Under förmiddagen skrev vi texter, inom ämnet Opinion, till de första sidorna i den kommande tidningen. Jag skrev en text om Solveig Wiberg från Lund som har legat inlagd på St: Lars och genomgått drygt 100 ECT-behandlingar. Idag kan Solvieg inte längre minnas ett flertal händelser som skett under hennes liv och detta på grund av de upprepade behandlingarna. Jag valde detta ämne då jag har sett en dokumentär om denna kvinna tidigare och tyckte att det var mycket intressant.

Idag är det då fredag, den allra sista dagen av denna nyhetsvecka. Jag och Cassandra har avslutat arbetet med Ettan och tidningen skall alldeles strax skickas iväg. Veckan har varit mycket lärorik och spännande. Det har funnits stunder fyllda av stress, men även sådana av lycka. Jag, som endast läser tidningen på helgerna, har blivit mycket mer informerad av vad som händer i världen just nu och det har varit roligt att vara uppdaterad. Det skall bli kul att se resultatet!

Hejsan!

Slutjobbet med tidningen är i full gång och strax ska vi skicka in den. Vi har gjort en tidning denna vecka då vi är så få, men ack så bra den blev. Vi är ett stjärnteam! Mia har väglett oss genom hela proceduren och tankeverksamheten har rullat på som bara den.

Veckan började med att vi skulle skriva om kultur/nöje och tillsammans letade vi upp nyheter. Mia manade ”Fler! Fler!” och till slut var hela tavlan full. Den där första dagen var en uppvärmingsdag och de resterande dagarna hittade vi så många nyheter och idéer att tavlan blev fullproppad!

Vi har inte bara suttit inne på vår redaktion här i sal 52. Repotage och intervjuer har gjorts på allt från stan till resebyråer. Det har gjort att vi kommit ut i samhället och fått andra synvinklar på våra arbeten. Kameran fick även följa med på vissa uppdrag. Precis som riktiga journalister!

Tiderna har varit från halv nio till nio och idag klockan åtta. Med dagar fram till plus minus fyra. En hektisk vecka alltså. Man kan tycka att det är lång tid, men det är det inte. När klockan slog fyra tänkte man ”Åh, nej! Är klockan redan fyra?”. Tiden rann iväg där man satt med sina artiklar och redigerade och redigerade… Bilderna hamnade fel och texten försvann. Men i slutet av dagen när man fick se slutresultatet kände man sig riktigt stolt över sitt arbete.

Det finns inte en stund då man inte tänkt på sin artikel eller krönika/opinion. Hur ska min layout se ut? Vad ska jag ha som rubrik? Är ingressen bra? DUGER DET?! Men genom veckan har man lärt sig att släppa sitt kontrollerande tänkande och bara säga ”Det blev skitbra! Bra jobbat!”.

Nu skrivs de sista vinjetterna och tidningen ska strax skickas in. Det är avslutet på en vecka som kan beskrivas på flera olika sätt. Händelserik. Fantastisk. Lärorik. Kreativ. Hoppas resultatet visar hur mycket jobb och energi som lagts ned och att ni får en trevlig läsning!

Au revoir

                                                                                                              Cassandra Andersson 

Abdullah ringer klockan elva och vill köpa denna stuga. En timme senare ringer Sven och han är också intresserad av stugan.

Vem blir dess nya ägare?

Bildkälla: Google Bilder (”Hus till salu”)

”När hyresvärden förstod att den unge mannen hade iransk bakgrund var paret inte längre välkomna som hyresgäster.”

”En annan hyresvärd ville först fråga grannarna om de kunde tänka sig att bo granne med en romsk kvinna innan han gav henne besked om en lägenhet.”

”En tredje hyresvärd nekade en man att hyra bostad för att han inte var svensk medborgare.”

Dessa anmälningar på Diskrimineringsombudsmannens hemsida är bara tre av ungefär 180 som kommit in till Diskrimineringsombudsmannen sedan myndigheten bildades för drygt två år sedan.

Det handlar inte bara om tak över huvudet när man väljer bostad utan påverkar även andra betydelsefulla områden som arbete och studier. Tyvärr så är diskriminering på bostadsmarknaden vanligt förekommande. Dessutom är det svårt att upptäcka och avlägsna diskrimineringen.

När Hyresgästföreningen lät två bostadssökande ringa upp ett hundratal bostadsföretag fanns det inslag av diskriminering. En av dom hade ett svenskt namn och den andra ett utländskt namn. I 37 % av fallen förekom någon form av diskriminering.

Radio Sörmland gjorde en liknande undersökning. Bostadsbolag gav i nästan 50 % av fallen olika besked lediga lägenheter. Detta beroende på om sökaren av en lägenhet hette Anders eller Mohammed.

I området där jag bor finns det många invandrare. I Lund vet jag inte vilken stadsdel som är motsvarigheten till Rosengård i Malmö, alltså en del av en stad där det bor många invandrade människor från olika länder. I Rosengård är det också mycket våld. Man hör att invandrarna får ständiga besök av polisen. Kriminaliteten härjar i området och när gäng möter gäng blir situationen bara värre. I slutet av december 2008 kallade Kvällsposten Rosengård för ett slagfält. Det är just den bilden jag har i mitt huvud och säkert många andra som, liksom jag aldrig har besökt stadsdelen. Det är säkert en helt fel bild av stället. Men hur ska man komma dit för att få en rätt bild av hur läget är vid Rosengård om man inte vägar ta sig dit? Man hör ju bara våldsamma nyheter om denna centralt placerade delen av Malmö.

Nu tillbaka till mitt kvarter i Lund där jag bor. Vi har en familj som är från Vitryssland. De är döva och har två hundar. När de ska försöka kommunicera, till exempel kalla på hundarma, får de fram ett gällande ljus. Även nattetid sker detta.

Tidigare hade vi en familj som vi bodde grannar, en tjej och en mamma, som var någonstans från Iran-området. Mammans dotter ville ha fester med vänner lite då och då. För ofta, enligt mig. Detta var såklart väldigt störigt då hör musik och ljuset av dansande och högt prat störde en hel del.

Vitryssarna bor fortfarande kvar, men de som bor runt dem har aktivt försökt att få dem att flytta där i från. Inte någon utfrysning, bara att klaga. Man kan ändå inte kommunicera med dem. Själv har jag inte något alls emot dem, ibland kan de vara jobbiga. Men är de mer jobbiga än en döv svensk?

Tjejen och mamman flyttade från området ett bra tag sedan. Men liksom vitryssarna är de inte jobbiga för att de är invandrare, utan för vad de gör. Många svenskar har också sena fester. Dessutom måste vitryssarna och tjejen med mamman bo någonstans och jag slår vad om att de har flyttat runt en hel del. De har säkert haft många grannar som klagat på dem genom åren.

Om nu dessa två familjerna precis blivit tvingade att söka nytt boende och ringer och säger att de heter Abdullah och söker ett hus eller en lägen i ett viss område och får ett nej kanske en Sven Svensson får ett ja till att köpa samma lägenhet eller hus. Bara för att han heter det han heter. Ska namnet avgöra hur besvärlig man kommer att vara som granne?

Jag tycker inte att det ska vara så. För Sven Svenssons dotter eller son kanske har mer fester än Abdullahs barn skulle ha tillsammans på ett är. Hans familj för inte den bostaden bara för att han bryter på svenska och har ett icke-svenskt namn. Vad händer om Abdullah hade hetat Albin i stället och hans svenska hade varit perfekt. Jag tror att han hade fått den bostaden han söker lika snabbt som en svensk hade fått den. Vad tror du?

Christoffer Engels

       Bildkälla: Google Bilder (”Torka i Kina”)

Der Zentrale China hat die schlimmeste Dürre seit 50 Jahren erlebt, berichten staatliche Medien. Die Niederschlagsmenge um den Yangtzefluß ist 40 Prozent weniger als normal im Frühling, an einigen Stellen 80 Prozent weniger.

So lautet die Präambel der Dagens Nyheter heute in Bezug auf die schwere Dürre, die China getroffen hat. Die schlimmste Dürre seit über fünfzig Jahren, sagte die Zeitung.

Reisenbau in China ist sehr von der Dürre in dem Land jetzt bedroht, da sie sehr wasser-intensiv ist. Das schreibt Dagens Nyheter heute. Seit der Wasserkraftwerke still stehen, kan die Trochenheit auch geben Elektrizitätdefizit geben, schreibt die Zeitung.

Yangtze, das im südlichen China liegt, ist der längste Fluß des Landes. Er betreibt Kraftwerke, funktioniert als Transportweg und gibt Trinkwasser für viele Millionen Menschen. Laut einer chinesischen Zeitung, China Daily, ist der Wasserstand der Yangtzes sechs Meter tiefer als in der gleichen Zeit des Vorjahres. Die gleiche Zeitung schreibt auch, dass die Niederschlagsmenge nur ein Fünfteil des Jahres 2010 war.

In der heutigen Dagens Nyheter kann mann lesen, dass der Drei-Schluchten-Staudamm, dass ist ein Staudamm am der Fluß, begonnen hat Wasser abzulassen werden. Das ist so, dass Sie nicht möchten, dass die Reisernte beschädigt sollte, in der Multi-Hektar landwirtschaftliche Flächen, dass liegt an dem Fluß.

In der Zeitung kan man auch lesen, dass der Nachteil ist, dass wenn der Wasserstand im Damm sinkt die Wirksamheit der große Wasserkraftwerke des Damms. Dies ist auch in anderen Dämmen in der Gegend geschehen. Das Zentrale China wird deswegen an einem Elektrizitätdefizit leiden, schreibt Reuters. Mehrere Branchen sind bereits gezwungen, wegen der Stromknappheit in der Nähe, schreibt DN.

Die Produktion steigt im Normalfall in der chinesischen Wasserkraftwerken im Frühling und hat einen Höhepunkt im Sommer, schreibt die New China, eine chinesischen Nachrichtenagentur. Wasserkraft ist unter einer starken Expansion in China, und is ein wichtiger Bestandteil der Strategie, die Abhängigkeit von Kohle und Öl zu verringern.

Christoffer Engels

Bildkälla: Sydsvenskan

I tisdags skulle en efterlängtad derbymatch äga rum mellan Malmö FF och Helsingborgs IF på Malmö arena. Men så blev det inte… Matchen blev avbruten efter att två allvarliga incidenter inträffat. Båda två från ståplatsläktaren.

Jag är själv inte särskilt intresserad av fotboll. Trots det har inte ens jag lyckats undgå alla stridigheter som har pågått under fotbollsmatcher titt som tätt den senaste tiden. Det känns som att man oftare och oftare kan läsa om matcher som tvingats avbrytas på grund av femåringsfasoner.

Under tisdagens match kom ett blixtskott som kastades mot HIFs målvakt Pär Hansson och sedan ytterligare en skandal i form av en så kallad ”fotbollshuligan”, som invaderat planen och skulle gå till attack på Pär Hansson. Mannen som orsakade kalabaliken sprang in på planen, efter att säkerhetspersonalen gjort flera försök att stoppa honom men tillslut släppt in honom.

Att två lag inte ska kunna spela en vänskaplig match med sina supportrar på vars en sida planen utan att någon ska gå till attack på någon annan, på domaren, eller på vem som helst för den delen är sorgligt. När blev fotbollen så viktig att man känner att man måste skada någon för att själv få rättvisa och sinnesro? Nog för att det kan kännas viktigt hur det går för laget man har hållit fast vid i 25 år, men det finns andra saker som är betydligt viktigare.

Att en vuxen man kan frångå sitt sunda förnuft så pass mycket är också oroväckande. Dock är ju inte fotbollsplanen den enda plats där detta har inträffat. Sedan är det ju inte första gången en sådan här sak inträffar heller. Det är verkligen svårt att förstå vad som rör sig i huvudet på vissa människor ibland. De här incidenterna får otrevliga konsekvenser, både för de skyldiga och för alla andra. Man kan idag läsa i Sydsvenskan att MFF till och med överväger att ta bort ståplatsläktaren helt. Det blir kollektivbestraffning istället för fotbollsmatch.

För att få bukt med detta skulle den absolut bästa lösningen självklart vara om alla huliganer håller sig till att vara vanliga fotbollsfans och kontrollerar sina känslor en aning bättre. Men i nuläget skulle man behöva införa strängare regler mot de som missbrukar sin chans att njuta av matchen och kanske rent av stänga av vissa personer helt.

Emilia Hydén

Vi har ansvaret

maj 26, 2011

I DN den 22/5 kunde man läsa att forskare på Nya Zeeland kommit fram till att en stor hund är värre för miljön än vad en stadsjeep är. Man visade att en schäfers ekologiska fotavtryck motsvarade 1,1 hektar per år. En stadsjeeps fotavtryck ligger i genomsnitt på 0,41 hektar. Endast små hundar och katter ligger under den siffran.

Detta är inget vi kan skylla på hundarna. Vi ansvarar för våra husdjur precis som vi ansvarar för att vi kör bil. Varför då inte lösa problemet på samma sätt?’

När man köper en miljöbil slipper man betala fordonsskatt i fem år. Detta för att fler personer ska välja det något dyrare, men bättre, alternativet. Kan detta införas på hundar?

Då en liten hund är relativt miljövänlig, kan denna ses som en ”miljöbil” och därför ha en låg skatt, alternativt vara skattefri. Efter det borde en progressiv skatt – som ökar ju större hunden blir – lösa problemet. Vill man ha en stor hund som då är skadligare mot naturen, får man betala en miljöskatt som kan gå till att återställa det som hunden orsakar.

Till skillnad från miljöbilslösningen är denna lösning dock inte till för att få folk att helt sluta köpa stora hundar. Det finns saker med en stor hund som en liten hund inte kan ersätta.

Dessa husdjur är levande och medvetna, skapade av naturen, medan en bil är något vi själva svetsat ihop. Att vi då skulle bestämma att större hundar inte kan finnas längre vore bara ännu ett misstag av människan. Däremot är skatten nödvändig, då hundarnas påverkan på naturen är så pass stor.

Och kanske kommer den även att få oansvariga människor att tänka till lite extra innan de köper en hund.

Husdjuren är vårt ansvar. Foto: Charlotta Nilsson

Charlotta Nilsson

38 döda i eldstrid

maj 25, 2011

Foto: Scanpix Bildkälla: Dagens Nyheter

Minst 38 personer har rapporterats döda i samband med en sammandrabbning mellan polis och demonstranter i Jemens huvudstad Sanaa.

En eldstrid bröt under tisdagen ut i Jemens huvudstad Sanaa, då styrkor som strider för Jemens president rök ihop med anhängare till den oppositionelle klanledaren Sadiq al-Ahmar. Enligt vittnen ska både automatvapen och granater ha använts, skriver Dagens Nyheter.

al-Ahmars hem träffades av en missil och flera skadades och dödades i samband med detta. En av dem var generalen Ghaleb Gamash, som var hos al-Ahmar för att medla i konflikten.

Striderna har nu pågått i två dagar, sedan i måndags. De bröt ut efter att ännu en överenskommelse om president Ali Abdullah Salehs avgång, som förhandlats fram av gulfstaterna, havererat.

Sadiq al-Ahmar anslöt sig i mars till den opposition som kräver Salehs avgång efter 33 år vid makten. Han utgjorde dock tidigare ett stort stöd för Saleh. Preseidenten har anklagats av oppositionslägret för att vilja starta ett inbördeskrig genom att vägra överge sin post. I ett land med cirka 60 miljoner vapen i civila händer, tre per person, är en sådan här situation naturligtvis mycket allvarlig.

Emilia Hydén

Det var idag som rektorn för poraks flickskola utanför

Kabul, Afghanistan som  blev dödad av talibanerna.

Khan Mohammed vägrade att inte längre undervisa

 barnen i flickskolan fast talibanerna flera gånger hade

döds hotat honom till livet.  Talibanerna dödade honom

 i hemmet, även hans son skadades.

Ännu en tragisk händelse som visar vilken makt

talibanerna har över sitt eget folk, genom hot och våld.

Death pit of Missouri

maj 25, 2011

USA. Yesterday a huge tornado swept in over Missouri and at the time of writing 116 people have died and at least 1500 people are missing. Workers for the Swedish Red Cross say that they have never seen anything like this before and Missouri’s neighbours are shaking in fear of a new disaster. 

According to Aftonbladet.se (25th of May), the high number of deaths and the missing is alarming when only 49.000 inhabitants live in Missouri. The tornado didn’t stop there, it continued onto their neighbours,  Oklahoma and Kansas, where there has also been reported deaths and people missing.

This phenomenon is worse than any other previous tornado in USA. People who lived there have had their houses destroyed. They talk about how the tornado has created a death pit, half a mile wide and a mile long, through the town of Missouri. Michael Spencer says to Fox News the 25th of May that he has worked at 75 disasters, but never seen anything like this.

In April more than three hundred people died of injuries after several tornados. Help from organisations has effectively worked along with the local people to get the city back on it’s feet. This time it has been harder to build up the city and find shelter for people who have lost their homes. This is because the material damage is so big and  scary, because metal buildings have been torn apart.

Totally forty tornados swept through USA last night and in some cases the tornado has destroyed a third of the cities. Theories about the cause of this dramatic weather phenomen is rooted in the issue of climate change. This is a sign of our earth not being taken care of , says scientists.

En ambulans kör genom näst intill totalt förstörda bostadsområden i Joplin. Foto: Charlie Riedel/Scanpix.

The phenomen of tornados.

Picture: Sverigesradio.se

                                                                                                              Cassandra Andersson