Konstverket som…

september 5, 2012

Konstverket som jag fastnade för, som jag också stod och studerade en längre stund fotades av Irving Penn. Fotografiet heter Mouth (for l’Oréal). Själva bilden i sig gestaltar ett vitt ansikte där munnen är i fokus. På själva munnen är det en liten explosion av färger.

Dom första tankarna som jag fick upp i huvudet var att bilden såg tidlös ut. Från början såg bilden kall ut, eftersom det var så begränsat med färger. Men efter att ha studerat den ett längre tag började man komma in på andra tankar. Så som att det var en explosion av färger över munnen men att det kanske var en hemlighet som doldes eftersom munnen är stängd.

Det är en vacker bild som får upp ordspråket ”att tala är silver, men att tiga är guld.”

Anna Lindberg Mrdjenovic 3A

Vardaglig klassiker

september 4, 2012

År 2009 dog den mycket kreativa amerikanska fotografen Irving Penn. Han var känd för sina portätt och idag kan man hitta hans tavlor på Moderna Museet i Malmö. Det är så stor variation mellan hans verk, man vet knappt vart man ska börja.

Jag vet inte om det var mitt humör och min utmattade kropp just den dagen som fick mig att fastna lite extra för Irving Penns tavla Summer sleep, och som den heter på svenska, sommarslummer. Bilden föreställer en ung pojke som somnat ovanpå hans öppna böcker på ett bord. Runt om honom på bordet står det en fläkt, ett äpple, en kopp kaffe och där ligger även en flugsmällare. Enbart namnet på porträttet förklara varför fläkten står där, och tydligen räckte kaffet inte till för att hålla denna pojke vaken. Bilden i sig själv är väldigt riktad till alla hårt arbetande människor där ute, så som skolelever och vuxna med sina jobb. Vem har inte somnat framför läxorna efter en lång skoldag liksom? Det är så den relaterar till mig. En klassisk eftermiddag.

Det var dock först efter jag gått tillbaka för att kolla på bilden en andra gång, då jag märkte att det som jag trodde skulle vara en suddig effekt framför bilden var ett myggnät med en del flugor och andra kryp på. Det är alltså som om bilden är tagen bakom detta myggnät. Det ger också en förklaring till varför han har en flugsmällare på bordet. Tänk egentligen så mycket Irving Penn har fått in i en enda bild. Att man ska behöva ge den två chanser för att ens kunna se allt. Det tycker jag är konst på hög nivå. Att man kan lura ögat så bra.

Ärligt så är jag själv ingen konstintresserad person. Så när någon lyckas få mig till att fastna för en tavla, så är det banne mig en bra tavla! Irving Penn lyckades få mig att göra detta, eftersom porträttet är så talande. Den säger mycket till många och det är lätt att känna igen sig i den. När en tavla berör en personligt blir den automatiskt intressantare och finare. Jag känner igen mig i Irving Penns tavla Summer Sleep, för jag tycker alla förtjänar att ta sig en tupplur någon gång!

Julia Palmgren

Man i vit och något i svart

september 4, 2012

År 2009 lämnade den världsberömde fotografen Irving Penn jorden men kvar blev hans konst och nyligen fanns den utställd på Moderna Museet i Malmö. Vackra porträtt blandades med avancerade matbilder och tankfulla bilder i svart och vitt.

Precis innanför dörren, rakt fram, hängde Man in white – Woman in black, ett svart och vitt fotografi. En rejäl man helt iklädd vitt sitter bredvid något som lika gärna skulle kunna vara ett svart tygstycke fyllt med halm eller skräp. Det enda som visar att det faktiskt finns en människa där under, är hennes tår som sticker fram längst ner. Mannen intill har ett sorgset ansiktsuttryck som ramas in av ett yvigt grått skägg samt en vit huva. Helhetsintrycket av fotografiet är smutsigt och sorgligt, det ser påtvingat och olyckligt ut.

Bilden skildrar hur det är på många olika ställen runt om i världen där kvinnor inte respekteras eller överhuvudtaget finns. Kvinnorna må kunna gå, prata och andas men det är inte mycket som de får göra och i en del länder får de inte synas heller utan måste täcka sig själva i burka. Man skulle kunna säga att de lika gärna hade kunnat försvinna eller sitta gömda under ett skynke som på bilden. Fotografiet visar ett samhällsproblem och att döma av mannens uttryck är han inte nöjd med situationen. Han ser inte bestämd och överlägsen ut som han hade kunnat göra utan istället ledsen. Därför sänder bilden ut missnöjet med hur världen är på alldeles för många ställen idag, som ett budskap om att ingen blir lycklig av att leva såhär.

 Tavlan är vacker, den öppnar för många tankar och det kan dras oändligt många slutsatser av bildens budskap. Att ett så enkelt fotografi kan väcka så pass många känslor är imponerande. Personligen blir jag berörd av bilden och det hoppas jag att alla andra som ser den också blir, för vad som visas av kvinnan på bilden är inte rätt. Alla förtjänar att leva, på riktigt. 

Felicia Fredin

De springande barnen

september 3, 2012

Irving Penn var en världsberömd amerikansk fotograf som i graven har fått äran att visa upp sina vackra foton på Moderna Museet i Malmö. I hans foton och målningar skildrar han olika världar såsom urbefolkning och modeansikten till bilder på frukt, i svart och vitt, men ibland även med färg.

Av Irving Penns många verk kändes det som att en talade mer till mig. I denna bild visas två små barn springandes i en lång, smal gång. Pojkarna, som de ser ut att vara, bär båda vita dräkter som liknar lakan. Det ser även ut som ena bär vingar på ryggen. Varför? Tänker jag då! På så sätt känns det som att bilden är gammal, då det inte är många små pojkar i dagens samhälle som springer omkring med vingar på ryggen. Det är som en vind förs runtomkring dem då bilden är suddig på vissa delar. Mycket vackert! Men man kan också tänka att de springer ifrån något precis som de blir rädda, då det minsta barnet tittar bakåt. Bilden är mörk vid sidan om barnen, precis in till väggen, men längre fram syns det ljus. Precis som att där framme i ljuset finner de trygga händer.

Det är svårt att säga vad Penn vill framföra med denna bild, men det känns lite som han vill berätta att som barn är det okej att vara rädd. Vi alla har rädslor som ibland är svåra att dölja – stora som små, roliga som hemska – oavsett ålder. Oavsett vilka känslor man får fram i denna bild är det en jag gillar. Även om det känns som barnen skyndar sig ifrån sina rädslor får den mig att möta mina egna. Jag gillar även att den just är i svart och vitt med suddiga nyanser, precis så gillar jag själv att få mina bilder, men ibland med mer färg.

Beatrice Strand

Ett onaturligt konstverk

september 3, 2012

Irving Penn var en världsberömd fotograf som arbetat med det mesta man kan tänka sig. Allt från urinvånare till frusna frukter packade som rektanglar. 2009 var året som denna fantastiska man lämnade oss, dock kommer vi alltid ha kvar hans konst.

En av hans tavlor föreställer ett zoomat och kvinnligt ansikte där endast munnen och näsans nederdel syns. Detta ansikte är på gränsen till dockaktigt då huden ser så skör ut. En mjuk nyans av ljus brunt och grått gör ansiktet näst intill färglöst. Munnen är öppen. Men detta naturliga bryts av ett tiotal olika läppstift utsmetad på kvinnans läppar. Det är olika nyanser av rött, rosa och lila. Typiska kvinnofärger. Kontrasten mellan det naturliga och det påklistrade gör sig påmind och jag får massa obehagliga känslor.

Vad bilden vill visa är förmodligen det breda sortimentet läppstift företaget äger men inget av detta fångar min uppmärksamhet vid första ögonkastet. Det jag ser är endast dåligt och pekar tillbaka på det äckliga samhälle vi har idag. Istället för att behålla det naturliga och vackra försöker vi smeta på så mycket onödigheter vi kan. Till slut blir det dock endast blir goja av allting. Ansiktet som visas är en självklar skönhet med sina intill färglösa drag. Varför kan man inte fokusera på det istället för olika nyanser av läppstift?

Tavlan är utan tvekan vacker men känslorna den lockar fram är obehagliga. Å andra sidan kanske det är precis vad Irving Penn vill visa genom konstverket. Hur sjukt det är med alla dessa ”skönhets” produkter. Om jag fokuserar på den tanken så får tavlan en helt ny innebörd och istället för att skrämmas inför den får jag hopp om att fler människor ska reagera som jag.

 Alexandra Falck