Konstverket som…

september 5, 2012

Konstverket som jag fastnade för, som jag också stod och studerade en längre stund fotades av Irving Penn. Fotografiet heter Mouth (for l’Oréal). Själva bilden i sig gestaltar ett vitt ansikte där munnen är i fokus. På själva munnen är det en liten explosion av färger.

Dom första tankarna som jag fick upp i huvudet var att bilden såg tidlös ut. Från början såg bilden kall ut, eftersom det var så begränsat med färger. Men efter att ha studerat den ett längre tag började man komma in på andra tankar. Så som att det var en explosion av färger över munnen men att det kanske var en hemlighet som doldes eftersom munnen är stängd.

Det är en vacker bild som får upp ordspråket ”att tala är silver, men att tiga är guld.”

Anna Lindberg Mrdjenovic 3A

Annonser

Vardaglig klassiker

september 4, 2012

År 2009 dog den mycket kreativa amerikanska fotografen Irving Penn. Han var känd för sina portätt och idag kan man hitta hans tavlor på Moderna Museet i Malmö. Det är så stor variation mellan hans verk, man vet knappt vart man ska börja.

Jag vet inte om det var mitt humör och min utmattade kropp just den dagen som fick mig att fastna lite extra för Irving Penns tavla Summer sleep, och som den heter på svenska, sommarslummer. Bilden föreställer en ung pojke som somnat ovanpå hans öppna böcker på ett bord. Runt om honom på bordet står det en fläkt, ett äpple, en kopp kaffe och där ligger även en flugsmällare. Enbart namnet på porträttet förklara varför fläkten står där, och tydligen räckte kaffet inte till för att hålla denna pojke vaken. Bilden i sig själv är väldigt riktad till alla hårt arbetande människor där ute, så som skolelever och vuxna med sina jobb. Vem har inte somnat framför läxorna efter en lång skoldag liksom? Det är så den relaterar till mig. En klassisk eftermiddag.

Det var dock först efter jag gått tillbaka för att kolla på bilden en andra gång, då jag märkte att det som jag trodde skulle vara en suddig effekt framför bilden var ett myggnät med en del flugor och andra kryp på. Det är alltså som om bilden är tagen bakom detta myggnät. Det ger också en förklaring till varför han har en flugsmällare på bordet. Tänk egentligen så mycket Irving Penn har fått in i en enda bild. Att man ska behöva ge den två chanser för att ens kunna se allt. Det tycker jag är konst på hög nivå. Att man kan lura ögat så bra.

Ärligt så är jag själv ingen konstintresserad person. Så när någon lyckas få mig till att fastna för en tavla, så är det banne mig en bra tavla! Irving Penn lyckades få mig att göra detta, eftersom porträttet är så talande. Den säger mycket till många och det är lätt att känna igen sig i den. När en tavla berör en personligt blir den automatiskt intressantare och finare. Jag känner igen mig i Irving Penns tavla Summer Sleep, för jag tycker alla förtjänar att ta sig en tupplur någon gång!

Julia Palmgren

Man i vit och något i svart

september 4, 2012

År 2009 lämnade den världsberömde fotografen Irving Penn jorden men kvar blev hans konst och nyligen fanns den utställd på Moderna Museet i Malmö. Vackra porträtt blandades med avancerade matbilder och tankfulla bilder i svart och vitt.

Precis innanför dörren, rakt fram, hängde Man in white – Woman in black, ett svart och vitt fotografi. En rejäl man helt iklädd vitt sitter bredvid något som lika gärna skulle kunna vara ett svart tygstycke fyllt med halm eller skräp. Det enda som visar att det faktiskt finns en människa där under, är hennes tår som sticker fram längst ner. Mannen intill har ett sorgset ansiktsuttryck som ramas in av ett yvigt grått skägg samt en vit huva. Helhetsintrycket av fotografiet är smutsigt och sorgligt, det ser påtvingat och olyckligt ut.

Bilden skildrar hur det är på många olika ställen runt om i världen där kvinnor inte respekteras eller överhuvudtaget finns. Kvinnorna må kunna gå, prata och andas men det är inte mycket som de får göra och i en del länder får de inte synas heller utan måste täcka sig själva i burka. Man skulle kunna säga att de lika gärna hade kunnat försvinna eller sitta gömda under ett skynke som på bilden. Fotografiet visar ett samhällsproblem och att döma av mannens uttryck är han inte nöjd med situationen. Han ser inte bestämd och överlägsen ut som han hade kunnat göra utan istället ledsen. Därför sänder bilden ut missnöjet med hur världen är på alldeles för många ställen idag, som ett budskap om att ingen blir lycklig av att leva såhär.

 Tavlan är vacker, den öppnar för många tankar och det kan dras oändligt många slutsatser av bildens budskap. Att ett så enkelt fotografi kan väcka så pass många känslor är imponerande. Personligen blir jag berörd av bilden och det hoppas jag att alla andra som ser den också blir, för vad som visas av kvinnan på bilden är inte rätt. Alla förtjänar att leva, på riktigt. 

Felicia Fredin

De springande barnen

september 3, 2012

Irving Penn var en världsberömd amerikansk fotograf som i graven har fått äran att visa upp sina vackra foton på Moderna Museet i Malmö. I hans foton och målningar skildrar han olika världar såsom urbefolkning och modeansikten till bilder på frukt, i svart och vitt, men ibland även med färg.

Av Irving Penns många verk kändes det som att en talade mer till mig. I denna bild visas två små barn springandes i en lång, smal gång. Pojkarna, som de ser ut att vara, bär båda vita dräkter som liknar lakan. Det ser även ut som ena bär vingar på ryggen. Varför? Tänker jag då! På så sätt känns det som att bilden är gammal, då det inte är många små pojkar i dagens samhälle som springer omkring med vingar på ryggen. Det är som en vind förs runtomkring dem då bilden är suddig på vissa delar. Mycket vackert! Men man kan också tänka att de springer ifrån något precis som de blir rädda, då det minsta barnet tittar bakåt. Bilden är mörk vid sidan om barnen, precis in till väggen, men längre fram syns det ljus. Precis som att där framme i ljuset finner de trygga händer.

Det är svårt att säga vad Penn vill framföra med denna bild, men det känns lite som han vill berätta att som barn är det okej att vara rädd. Vi alla har rädslor som ibland är svåra att dölja – stora som små, roliga som hemska – oavsett ålder. Oavsett vilka känslor man får fram i denna bild är det en jag gillar. Även om det känns som barnen skyndar sig ifrån sina rädslor får den mig att möta mina egna. Jag gillar även att den just är i svart och vitt med suddiga nyanser, precis så gillar jag själv att få mina bilder, men ibland med mer färg.

Beatrice Strand

Ett onaturligt konstverk

september 3, 2012

Irving Penn var en världsberömd fotograf som arbetat med det mesta man kan tänka sig. Allt från urinvånare till frusna frukter packade som rektanglar. 2009 var året som denna fantastiska man lämnade oss, dock kommer vi alltid ha kvar hans konst.

En av hans tavlor föreställer ett zoomat och kvinnligt ansikte där endast munnen och näsans nederdel syns. Detta ansikte är på gränsen till dockaktigt då huden ser så skör ut. En mjuk nyans av ljus brunt och grått gör ansiktet näst intill färglöst. Munnen är öppen. Men detta naturliga bryts av ett tiotal olika läppstift utsmetad på kvinnans läppar. Det är olika nyanser av rött, rosa och lila. Typiska kvinnofärger. Kontrasten mellan det naturliga och det påklistrade gör sig påmind och jag får massa obehagliga känslor.

Vad bilden vill visa är förmodligen det breda sortimentet läppstift företaget äger men inget av detta fångar min uppmärksamhet vid första ögonkastet. Det jag ser är endast dåligt och pekar tillbaka på det äckliga samhälle vi har idag. Istället för att behålla det naturliga och vackra försöker vi smeta på så mycket onödigheter vi kan. Till slut blir det dock endast blir goja av allting. Ansiktet som visas är en självklar skönhet med sina intill färglösa drag. Varför kan man inte fokusera på det istället för olika nyanser av läppstift?

Tavlan är utan tvekan vacker men känslorna den lockar fram är obehagliga. Å andra sidan kanske det är precis vad Irving Penn vill visa genom konstverket. Hur sjukt det är med alla dessa ”skönhets” produkter. Om jag fokuserar på den tanken så får tavlan en helt ny innebörd och istället för att skrämmas inför den får jag hopp om att fler människor ska reagera som jag.

 Alexandra Falck

På eftermiddagen beger sig eleverna till Malmös moské som är belägen en bit utanför centrum. Den består av flera olika byggnader, men mitt i finns den stora kupolen som är utmärkande för en moské.

 

Män och kvinnor får gå in i olika ingångar och får ta av sig skorna i varsitt omklädningsrum. Gemensamt kommer man ut i en stor sal med en mjuk detaljerad matta. Eleverna sätter sig mot väggarna och väntar förväntasfullt på guiden.Han är en relativt ung muslimsk man med en ljusblå skjorta med en beige kavaj och matchande byxor. Strax följer guiden eleverna in genom tre stora valv, till ett stort kupolliknande rum. Det är väldigt ljust, med kupolfönster och med vita väggar. Det vackraste är väggen vid predikstolen, den är fylld av mosaik i blått, vitt, rött och grönt. Det är ett otroligt konstverk – men det finns inga avbilder av varken djur, människor eller Mohammed.

 

Tiden är lite mer knapp, men eleverna hinner ändå med några frågor. I svaren hänvisar han på ett mycket modernt sätt till internet och Aftonbladet. Det uppskattas väldigt mycket att det är en uppdaterad guide, men han hänvisar även mycket till koranen, många citat och berättelser som han kan utantill. En fråga som många funderat över är evolutionsteorin. Tror muslimer på den? Han svarar inte direkt på frågan, men av hans svar får man fram att han inte tror på den, men att han anser att ungdomar har rätt att känna till den. Han replikerar väldigt fint till frågan efter döden.

-Man köper en biljett till himmelen och den kostar att vara en rättfärdig troende.

Han pratar mycket om sin tid som lärare i fängelse bland muslimer. Ånger och hat mot sig själv är många som känner efter att de gjort något som bryter mot religionen. Det som krävs för att bli förlåten är att man känner stark ånger och ilska mot sig själv.

 

Kvinnoförtryck är ett ämne som ofta diskuteras och speciellt vad gäller muslimska länder. Han pratar om att han vill se en förändring i samhället, men det måste ske genom skolorna.

-Ökad kunskap dödar kvinnoförtryck och de har en chans att konkurrera med de välutbildade männen.

Det är ett annorlunda svar som man inte ofta ser i media. Guiden talar inte om det som ett problem som är svårt att lösa. 85% av kvinnorna är analfabeter och därför är de inte kapabla till att ha höga positioner. Bilden media ger är en terroristbild som är svårt att ta bort från muslimer. Man inser snabbt som besökare att det finns de som har moderna åsikter och lösningar på ett problem. Ett annat förtryck han tar upp är det mellan olika nationaliteter. Han menar på att det som gör en grupp bättre än någon annan räknas med hur många goda gärningar man gör. Även hur man håller ihop som en folkgrupp och att man följer sin religion.

-Om man räddar en, räddar man hela mänskligheten. Om man dödar en, dödar man hela mänskligheten.

 

 Det känns som ett väldigt givande besök och medan torsdagsbönen påbörjas smyger en för en ut ur byggnaden. Kanske gör vi det för svårt för oss själva när vi vill lösa världsproblem. Allt vi behöver är att befinna oss i deras värld en kort stund och försöka förstå.

                                                                                                                Cassandra Andersson

Derkert och Skissernas museum

februari 28, 2012

En kvinna, mor och konstnär. Konstnären Siri Derkert år 1966. Foto: Anna Riwkin.

Den 30 oktober 2011 öppnade en ny spännande utställning med den idag framlidne konstnären Siri Derkert på Skissernas museum i Lund. Detta mycket unika museum grundades år 1934 av konstprofessorn Ragnar Josephson (1891-1966) med syftet att skapa ett arkiv över den skapande processen, det vill säga skisser av olika slag.

Siri Derkert (1888-1973) kan idag anses vara en av 1900-talets främsta svenska konstnärer inom den kulturella rörelsen modernism. Med lusten att experimentera skapade en frispråkig Siri Derkert ett flertal konstverk vilka på olika vis berör exempelvis feminism- och miljöfrågor, två teman vilka denne var mycket engagerad i.

På 1960-talet fick Siri Derkert möjligheten att utsmycka Östermalms tunnelbanestation i Stockholm, ett verk som idag betraktas som dennes främsta. En annan mycket storslagen och genomtänkt skapelse är den handvävda tapeten ”Vad sjunger fåglarna?” vilken skall skildra människans påverkan på miljön.

Den 19 februari avslutades utställningen där hundratals besökare fick ta del av Siri Derkerts tankar och idéer. Genom måleriet lyckades denne föra fram sina åsikter i viktiga samhällsfrågor som än idag är aktuella.

Amanda Wahlqvist 

Derkert på Skissernas Museum

februari 26, 2012

Från den 30 oktober 2011 och fram till den 19 februari 2012 hölls en utställning om Siri Derkert, på Skissernas Museum i Lund. Derkert (1888-1973) var en konstnär som blandade sina starka åsikter om bland annat feminism i sina verk. Ett flertal skapelser signerade Siri Derkert finns att skåda på offentliga platser, som till exempel i Stockholms tunnelbanestation. I utställningen visades flera av hennes målningar, samt historier om hennes liv.

Charlotta Nilsson

Lunds gömda pärla

februari 14, 2012

Har du hört talas om “Skissernas Museum”? Om du inte har gjort det behöver du inte känna dig ensam, många har ännu inte upptäckt en av Lunds mest fascinerande konstsamlingar.Precis som namnet antyder är det skisser och modeller till en rad kända konstverk som har samlats på ett och samma ställe.Platsens uppgift är att belysa den kreativa processen som ibland krävs för att skapa ett riktigt mästerverk. Museet grundades är 1934 av konstprofessorn Ragnar Josephson under hans år på Lunds universitet.

Resultatet har blivit en välbevarad konstskatt som på ett slående sätt pekar på en av konstens stora frågor: Vad är ett mästerverk?Hur kan vissa tavlor vara så mycket mer värda än andra? Detta är outtömliga frågor som engagerar och sceneriet för dessa funderingar är obetalbart. Majestätiska statyer och färggranna målningar från golv till tak gör ”Skissernas Museum” till ett måste att besöka.

Filippa Hillbur

Likabehandlingsdag för unga

februari 8, 2012

Likabehandlingsdag. Tisdagen den 24 januari fick eleverna på Carl Adolph Agardhgymnasiet chansen att delta i en så kallad likabehandlingsdag. Temat för denna dag var huvudsakligen könsidentitet, vilket enligt Nationalencyklopedins hemsida beskriver det kön man själv upplever att man har. Med två stycken workshops och en föreläsning fick eleverna utforska detta mycket aktuella ämne.

Tisdagens aktiviteter började klockan åtta på morgonen och bestod av tre stycken pass. Eleverna, vilka tidigare blivit indelade i fyra stycken grupper, skulle enligt rullande schema delta i två stycken workshops och sedan lyssna på en föreläsning ledd av författaren Kristina Sjögren. Den första gruppen, bestående av drygt trettio elever, tillbringade exempelvis morgonens första timmar med ledarna från föreningen United Sisters.

Sedan år 1996 driver verksamheten Fryshuset en så kallad tjejgrupp, United Sisters. Denna grupp är främst riktad till unga tjejer och arbetar med visionen att varje person som har erfarenhet av att vara tjej eller identifierar sig som en sådan, skall kunna vara sig själv. Under United Sisters workshop fick eleverna delta i både diskussioner och övningar, samt utforska egna fördomar. Slutsatsen att varje person någon gång blivit illa behandlad är oroande.

Trots att få elever dök upp under Carl Adolph Agardhgymnasiets likabehandlingsdag var denna givande, men framför allt nödvändig. De unga är framtidens ledare och behandling av frågor kring likabehandling är viktigt, i min mening. Kanske krävs fler diskussioner om detta ämne för att väcka intresset bland elever.

Amanda Wahlqvist