Det obemannade torget

februari 2, 2012

Onsdagen den 25 januari.
Torget verkade nästintill ödelagt. Ett fåtal människor verkade våga sig ut i kylan och handla. Dem som gjorde det såg allt annat än glada ut.
Frosten syntes klart och tydligt på den ojämna kullerstenen, isen låg som ett täcke på stora delar av torget. Vinden var inte till någon hjälp, inte när dagen redan var kall i sig.
Det var enkelt att nästan urskilja vartenda litet ljud. En mobiltelefon som ringde från andra sidan torget var lika klar och högljudd som om det var en mobil precis intill mig som ringde. Pratet från de äldre damerna precis bredvid var omöjligt att ignorera, deras prat om sina väninnor, barn och barnbarn var inget man var intresserad av att lyssna på. Men något som man blev tvungen att höra. Kvinnornas prat övergick fort till missnöje från en dem som snabbt får stöd och en tröstande hand av sina vänner.
Kvitter från fåglar, något man inte tyckts ha hört på flera månader blev plötsligt överväldigande att lyssna på. Deras vingslag hördes lika starkt som bilarna på gatan. Ljudet från klackar får en nästan att vakna till liv och undra, vem är så modig under en sådan isig dag? Utan några problem går kvinnan med dem höga klackarna tvärs över torget, utan att visa minsta lilla antydan till att snubbla till. Till skillnad från de få andra med platta skor som gör sitt yttersta för att inte göra bort sig. Flera av dom fäster själva sin syn på kvinnan med klackarna, inte bara en, utan flera ser på henne med förundran i sina ansikten.
Solen syntes inte ens. Inte för att det var något man förväntat sig. Man har inte fått nöjet att se solen på ett bra tag. Förvåningen hade blivit stor om den behagat att visa sig idag. Men icke, molnen var på sin trogna plats, precis framför solen och blockerade ljuset.
Lukterna var välbekanta, cigarettröken blandades med lukten från de tomma ölburkarna och dem krossade glasflaskorna. Ibland kunde lukten från matstånden nå fram till en och få en att tänka på annat än den bitande kylan. Den populäraste maten på torget blev Mc Donalds, då flest skyndade sig in dit för att få mat i magen.
Arbetarna på torget var få. Vissa med ett leende på läpparna, glada för kunderna dem kunde locka till sig. Andra med händerna i sina fickor, andra upptagna med sina arbeten.
Från gatan hördes bilarna lika väl som kvinnorna bredvid. Som vanligt var trafiken igång. Bilar, bussar, mopeder och cyklar ven förbi på gatan. Men på torget fanns det inga bilar, inte en enda av parkeringsplatserna var upptagen. En bil stannade på en av platserna under en minut för att hämta upp någon, inte för att stanna. Bilar fortsätter tuta, fortsätter att köra och förse torget med lite mer ljud än tidigare. Avgaserna från alla fordon (förutom cyklarna) var enkla att se. Dem som gick förbi rynkade lite lätt på näsan men fortsatte sin vandring, vana vid utsläppen man får andas in varje dag i staden.
Inte en enda person som gick ute på torget tog det lugnt, alla som gick förbi gick fort. Trots risken för att trilla och slå till sig. Antingen med en cigarett i munnen eller kassar i händerna. I vissa fall var det både cigaretter och kassar inblandade. Vissa undantag fanns, dem som gick med sina händer långt nere i fickan, hakan mot bröstet och en stel gång.
Efter ett tag försökte solen nästan titta fram. Flera såg då upp mitt himlen och undrade vad det var som pågick. Det färglösa över torget såg ut att försvinna för en sekund innan molnen sakta men säkert drog ihop sig igen.
Nu kunde man se solen genom små springor i molnen, man visste att den var där. Vilket verkade ge torget lite mer färg än tidigare.
Dem äldre byggnaderna på torget var enkla att urskilja från de lite nyare. Paraboler utsmyckade taken på bostadshusen medan antenner av annat slag vanligtvis fanns uppe på de andra taken.
Springorna på kullerstenen var full av cigarettfimpar, tuggummin och krossade glasflaskor. Annat skräp var också enkelt att se. Trots att soptunnorna var precis bredvid bänkarna. Några hundar nosade nyfiket mellan springorna, men drogs snabbt tillbaka av sina ägare som varnade sina hundar för att det var dåligt att äta skräp från marken.
Träden står nakna och vissna vid sidan av torget. En sådan dag som denna visar ingen dom någon större uppmärksamhet. Tankarna som går kring i huvudet handlar om vad man ska göra under dagen, hur kallt det är idag och så vidare.
Så träden står kvar och ser lika tråkiga och livlösa ut som resten av torget gör idag.
Anna Lindberg Mrdjenovic

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: