En dag som denna

januari 29, 2012

Onsdag 25 januari. Över hela torget vilar hårda och sneda kullerstenar. De bruna brunnarna är faktiskt det enda som gör marken platt. Men det sneda underlaget är dock inget som torgets människor tänker på. De går med lika bra balans som alltid. Någon snubblar till men fortsätter som om ingenting har hänt. Tomma papperskorgar blickar ut över torget och längtar efter allt det slängda skräp som istället vilar på marken. Cigaretter, tuggummin, papper och påsar är bara en liten del av det. En plastpåse hänger i ett sedan länge dött träd och rör sig lite varje gång vinden kommer. Det är dock väldigt sällan.

Ett par som sakta lunkar fram stannar till för att läsa på den utsmyckade restaurang skylten. Men ingenting lockar tillräckligt då de fortsätter att promenera. På en utomhus krog sitter endast två människor och pratar. De verkar inte se eller höra torget idag. Just nu handlar det om dem och de skrattar tillsammans. Krogen är troligen också det enda stället utan snö då de stora värmestolparna stoppar allt kallt från att komma in. Utanför, på marken ligger den sena snön kvar och irriterar alla som går förbi. En student sparkar till den med ena foten innan han raskt fortsätter vidare förbi McDonald’s. Precis då kommer en man med en orangea tjocktröja gående. Han håller en stor mikrofon i ett fast grepp och stannar upp lite innan han öppnar dörren till den berömda snabbmatskedjan. Den är dock inte den enda mat alternativet. På torgets östra sida står också torgets största konkurrenter. Pölsemannen och bredvid Kebabvagnen. Båda suktar de efter de lunchhungriga kunderna. Vem kommer få flest idag? Samtidigt flyr människor in i det värmefyllda affärerna för att försöka liva upp sina frusna fingrar och öron. Med rödtäckta kinder flåsar de lättade när dörrarna öppnar sig.

Parkeringsplatsen som alltid annars brukar vara fullspäckad med små stånd står idag tom med endast ett stånd och ett fåtal bilar som undantag. Kylan verkar dra folk därifrån och takten ökar påtagligt när man kommer till mitten på torget. Också den mest folktomma platsen.

Den kullerstensbelagda marken är omringad av tegelhus. Platta fasader med fönster som väter åt alla håll. Bänkarna på torgets norra del är den perfekta platsen att sitta på om du vill betrakta torget i så stort perspektiv som möjligt. Där sitter redan människor. Tre kvinnor därav en sitter och berättar ilsket för de andra om hur missnöjd hon är. De andra nickar sympatiskt. Hon lugnar sig och samtalet fortsätter, precis som torget.

Det enda muntra ljud som hörs är de lite för högljudda männen som sitter intill väggen på den tegelbeklädda fasaden. Med öl i handen pratar dem så att alla runt omkring kan vara delaktiga i samtalet. Skratt formas ur deras munnar och de skålar nöjt. Annars är torget väldigt tyst. En del muller hörs från bilarna som kör förbi. Men förutom det är det endast fåglar man hör. Kråkor som cirkulerar i luften letar efter insekter eller mat som kastats för att kunna få i sig något idag med. En kråka nappar upp något och störtdyker ner för att vara först. Han får dock inte många sekunder innan hela flocken är där. Som om det gällde livet bråkar dem om den lilla brödbiten. Ingen verkar ge sig. Efter en stund är endast smulor kvar och en nöjd kråka.

Alla som är modiga nog att trotsa dagens kyla har ett mål. Det syns i deras ögon. Med snabba steg försöker dem stänga ute vintervädret och tjocka jackor i olika färger är knäppta upp till hakan. Stressen ökar hos en man när han tittar på klockan. Han ökar takten och håller målet i sikte. Till slut kommer han fram till bilen. Mannen slänger sig in och kör iväg. Bara ett par sticker ut från alla andra. De är gamla men vackra. Hand i hand går dem sakta och studerar allt som händer runt omkring. Ibland säger dem något kort men dialogen hinner sluta redan innan den börjat. Snart når dem torgets ände och försvinner. Kvar står torget med alla stressade människor.

Träden som vackert ramar in torget är idag en sorglig syn. På sommaren när träden är fullblommade ger dem den öppna mötesplatsen en ny livsgnista. Nu står de mest där och sörjer. Sörjer den svunna sommaren och befarar den nya kylan. Kala men ståtliga. För de vet att våren kommer alltid tillbaka. Och då är det deras tur att njuta i sol och värme. Solen är annars gömd bakom molnen idag. Den brukar vara noga med att titta fram men idag verkar vara ett undantag. Det gråa dunkel som istället lyser upp är inget som folk föredrar. Istället begravs torgets härlighet ner ännu djupare med hjälp av avgaser och cigarettrök. De slängda ölburkarna är inget som lyfter upp dess skönhet heller.

Stadens enda biograf pryder torgets ena hörn. Men den står tom nu. Ingen film att visa och därför ingen att glädja. Trappan upp till dörrarna som alltid brukar vara smockfull med folk står där ensam och övergiven. Man bryr sig inte ens om att titta på biografen. Den har ändå inget att erbjuda såhär dags.

Solen har nått sin högsta punkt för dagen och det får torget att bli allt mer tomt. Människor längtar hem till värmen och familjen. Röken stiger från husen och får folk att längta ännu mer. Utomhus är det ingen som vill vara en dag som denna.

 

 Alexandra Falck

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: