Kan man dricka vattnet?

april 17, 2011

Man ska dricka minst två liter vatten om dagen. Trots att tre fjärdedelar av vår planet består av vatten är det på många ställen en bristvara, som i värsta fall kan leda till död. Vatten är alltså en förutsättning för att vi ska kunna överleva.

Därför var frågan som väcktes i mitt huvud på Barcelonas flygplats kanske inte så obefogad som jag först trodde. Kan man dricka vattnet här? När jag sedan upptäckte att hälften av mina medresande kom släpandes på inköpta vattenflaskor så insåg jag att det var fler än jag som funderat på saken.

Jag drack Barcelonas kranvatten och klarade mig fint. I Sverige vet vi med säkerhet att vi kan dricka vårt kranvatten och klara oss fint. Till och med mer än fint, eftersom vi har ett så pass rent och gott vatten här. Dessutom är det någon smart typ som uppfunnit en maskin som ger oss möjligheten att kolsyra vårt goda vatten. Ändå är det någon som inte tycker att det räcker. De kräver även en liten fin etikett, gärna med en fräsch bild på en citron. Ett etikett de är beredda att betala tjugofem kronor för. Och visst, de som vill betala för det där citronextraktet får väl göra det om de vill. Men frågan är om det är rätt för oss västerlänningar att uppmana till en köpevattensproduktion, när det är en bristvara för så många andra.

Vår familj tillhörde länge den gruppen som köpte ungefär tre flaskor kolsyrat vatten i veckan. Mina matematiska beräkningar om att det skulle ta ungefär tio veckor innan vi skulle börja tjäna på att kolsyra vårt eget vatten, gick inte hem. ”Barnen-i-Afrika”-argumenten fungerade inte heller, kanske inte så konstigt efter som vi tyvärr inte kan skicka ner det vattnet vi inte använder till andra sidan jorden. Mitt sista kort fick bli miljö-aspekten. Vattnet ska hämtas i sin källa, för att sedan med lastbil köras till fabriken där de kolsyras, sedan köras ut till affären och till sist kör vi till och från affären för att köpa dem. Då har jag inte ens räknat med flaskornas tillverkningsprocess.

Till sist fick jag, efter mycket önskande och debatterande, äntligen en kolsyremaskin i arttonårspresent. Och jag fylls fortfarande av ett litet lyckorus varje gång jag hör pyset från min maskin. Så för er som varken bryr er om pengar, fattiga barn eller miljön – tänk på det lilla lyckoruset ni kanske går miste om nästa gång ni tar den där vattenflaskan i affären.

Kajsa Nordström

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: