Ett flygplan och den där klumpen i halsen

april 16, 2011

Dokumentärer är nutidens verklighetsfilmer, spännande, sorgliga och inflytelserika. Är det deras fel att jag lever med flygskräck, eller är det ett arv från min mamma? Vad som helst kan hända där uppe, och det finns inget man kan göra. Jag gillar att åka bil, buss och tåg, men flygplan är en annan femma.

Jag har kommit underfund med att jag ser alldeles för mycket konstiga dokumentärer. Som till exempel igår när jag satt på flyget från Barcelona till Kastrup, jag trodde att vi skulle störta. Vid starten var jag nästan helt säker, jag tänkte att nu är det över. Samtidigt vet jag att jag sett många dokumentärer om plankrascher och liknande som hänt runtomkring i världen. Senast såg jag en som hette något liknande med ”Frontal kollisioner i luften”. Den handlade just om två flygplan som hade kört nästan rakt in i varandra på ungefär 5000 meters höjd. Alla dog direkt, det fanns ingen chans att överleva kraschen högt ovan molnen.

Vad som då nu har hänt med mig är att min flygrädsla har ökat i styrka, jag är alltid hundra procent säker på att vi kommer krascha, och börjar flygplanet låta annorlunda än för två minuter sen, ja, då har säkert motorerna dött. Jag minns också hur det var när jag var mindre och åkte flygplan, jag tyckte det var helt underbart roligt. Att flyga högt uppe bland molnen. Att lyfta och landa var som att åka karusell på Liseberg, och jag älskar Liseberg. Men nu är det inte lika roligt längre. Jag har blivit mesig. Eller är det så att jag blivit vuxen?

Höjdskräcken jag ”ärvt”
av min mamma har ingenting med att flyga flygplan att göra, avståndet är för svårt att uppfatta för att bli rädd för. Å andra sidan är min mamma rädd för att flyga, så kan det vara så att hon har smittat mig, eller är det så att jag skrämmer mig själv med alla dokumentärer jag ser? Är dokumentärer just så inflytelserika på mig, att de kan få mig att bygga upp rädslor kring egentligen inte så farliga saker. Det sägs ju att åka flygplan är säkrare än att åka bil eller buss. Att krascha är en på miljonen med flygplan, men är det inte så att man säger ”Faith strikes when you least expect it”?

Jag vet inte om jag någonsin
kommer vara med om en flygolycka, men jag har faktiskt överlevt två bilolyckor, som kunde ha gått riktigt illa. Ändå har jag inte så stor rädsla för att åka bil, men det kan emellanåt vara aningens skrämmande kan jag erkänna. Men inte i närheten av hur skrämmande det är att sita fast knäppt i en flygplansstol. Även om det är dokumentärer som gör mig rädd för att sitta på ett plan högt ovanför marken och säkerheten, kommer jag ju inte sluta titta på dem. Och vem vet, någon dag kanske jag inte är rädd längre, vem vet…

Josefin Ohlsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: