Självinsikt 2011

april 14, 2011

Inte många kan nog med handen på hjärtat säga att de aldrig suttit på ett föredrag och varit på vippen att somna, hur gärna de än ville hålla sig vakna. Igår var vi i en liten by som hette Monelles, och jag upplevde då just detta otacksamma tillstånd. Efter lite spekulerande kom jag fram till en trovärdig anledning till detta, och den är inte smickrande.

Varje dag lär man sig något nytt sägs det, igår lärde jag mig innebörden av kvalitet framför kvantitet. När vår självständighetsförespråkande föreläsare för tredje gången besvarar våra frågor med ”Jag återkommer till det sen!”, och jag befarar att jag kommer få fira min nästa födelsedag i svettens och huvudvärkens rum, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Med respekt för lektionens huvudperson väljer jag att kväva nalkande känslosvall och återgår till min lögnaktigt alerta uppsyn.

Efter en i minsta detalj utredande genomgång av Katalonisens historia, dess ledare, alla tvister och allt annat man hunnit med under de senaste århundraden, och kontentan är att det var eliten inom regeringen som skulle tjäna på självstyre, blir jag lyrisk när en fluga landar på min axel. Action!

Han vill ju så väl, detta föredrags huvudperson, Pau Puig, före detta kulturchef på La Generalitat, Kataloniens regeringskansli, men det är sånt här som gör att ingen läser instruktionerna i IKEA:s manualer. Vem orkar egentligen läsa en ingående beskrivning av var varje mutter ska sitta för att hyllplanen ska hålla sig uppe? Man fattar ju ändå inte hälften… Problemet med både lektionen och Billy är att buskapet måste fram. Man vill ha produkten, men vägen dit håller på att driva en till vansinne.

Det är intressant varför invånarna i Katalonien upplever regionen som sin nation, och varifrån dessa tankar baseras, hur framtiden eventuellt kommer te sig och så vidare, och information och teorier om just detta erbjöds där som öl i Danmark. Sorgligt nog törstar jag mer efter det senare.

Hjärnan vaknar igen och jag börjar fundera på vad det egentligen är som väcker intresse hos publik? Att själv vara intresserad räcker uppenbarligen inte.

Ett av mina mest minnesvärda seminarier var hos Scientologerna i Arlöv och handlade om ungdomars knarkande. Vad det säger om mig som person bör vi inte gå in på, det är för många fel i den meningen, men intressant var det! Kanske beror det på att hela det besöket var så besynnerligt, eller för att han hoppade omkring på scen som en idiot och stal mat ur en imaginär kyl hela tiden… Hoppsan, där har vi svaret – han är ju jag.

Problemet med föreläsningen om Katalonien var alltså att jag inte kunde identifiera mig med föreläsaren. Sorglig insikt eftersom denne man verkade både intelligent och godhjärtad… Slutsats: jag är en sektälskade idiot med ätstörningar.

Emma

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: