Prins Ali, lycklig och fri

april 14, 2011

Vi bor i ett, i vissa aspekter, kulturellt U-land. Det var något man upptäcker varje gång man åker utomlands. Det finns visserligen en hel hög med kulturella konstigheter där också, men som sagt, på flera områden ligger de mången märklig måttenhet före oss.

Det jag tänkte på framförallt är tecknad film. Jag säger tecknad film för att alla de jag vill omvända ska förstå, då termen i genomsnitssvenskens ögon inkluderar all sorts animation; från datoranimation till stop-motion och faktiskt tecknade filmer.

I Sverige är tecknade filmen fortfarande något för barn. Vi har inte kommit längre än så. Tecknat är för barn. Jänkarna hade hajat grejen när de knåpade ihop Simpsons, redan innan Berlinmuren föll. Det är en vuxenserie. Samma med både Family Guy och South Park som inte är det minsta anpassade för barn. Och även de flesta serier som är riktade till barn innehåller skämt som bara kan förstås av ”vuxna” (titta bara på Svampbob).

Dessutom är nästan alla ”tecknade” långfilmer idag anpassade till både stora och små. Despicable Me var en av förra årets bästa filmer, likaså How to Train Your Dragon. Jag skrattade så att jag nästa fick byta underbyxor till Cloudy With a Chance of Meatballs. Up har en av de mest finstämda och sorgliga inledningarna i filmvärlden och Toy Story 3 är gjord främst för att roa samma publik som var barn när ettan och tvåan kom, och alltså är vuxna nu. I Disneys Aladdin citerar anden Julius Caesar på latin. Ett skämt antagligen inte riktat till de allra minsta.

Svenskarna fattar ingenting. Despicable Me blev Dumma Mej, för att locka barnen. Man lyckades dumifiera en titel på två ord. Och det jag reagerade på nu senast var filmen Rango med Johnny Depp. Övriga världen tycks vara översållad med affischer proppade med lovord. Stora recensenter från stora tidningar har uttalat sig och get filmen en sju-åtta tummar upp.

I Sverige finns visserligen affischerna, men lovord saknas. För inte bryr ju sig barn om sånt. Och, vad värre är, medan man i andra länder blåst upp Depps namn överst på affischen går det knappt att hitta på den svenska versionen. Den svenska mentaliteten säger att barn minsann inte har koll på vem Johnny Depp är. Det är inte det att jag tycker att man nödvändigtvis måste blåsa upp skådespelarnas namn alltid, men att det inte görs bara för att det är en tecknad film är tråkigt. Som tusan.

Nä, det är dags att ställa om nu. För om man dömer ut allt som inte har ”riktiga skådisar” så kommer man missa en massa.

Linus Svensson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: