En tid av tvång

april 14, 2011

Framtiden kommer allt närmare, känns det som. När skolan är slut, CSN bidraget slutar ta en titt på kontot, då ska man ha jobb. Men är jobbtvånget en bra idé? Det blir ett virus, skaffa jobb, eller misslyckas. Det genomsyrar de flesta länder.

Pengar, arbetslöshet, bostadsbrist, ekonomisk kris, svält, jordbävningar, ja, det är sorgligt med alla tidningsrubriker och populära ämnen idag i samhället. Till och med när jag ligger på mitt rum inne i centrala Barcelona kan jag inte låta bli att tänka på det. Stressen inför framtiden är enorm, och den tycks växa för var dag som går, men värst är tanken på att bli arbetslös, eller arbetssökande som det också kallas. Efter studenten är tagen börjar livet på riktigt och man ska ställa sig helt på sina egna ben och hitta antingen en utbildning eller ett jobb, båda två är lika svåra att hitta. Men det är jobb sökandet som skrämmer mig mest.

Även om jag inte spenderat
så många dagar i den turistfyllda staden vid Spaniens kust, har jag hört, sett och lärt mig mycket, däribland om arbetslösheten bland unga. Det skrämmer mig hur korrumperat ett land kan vara, att du till och med för att hitta ett extra jobb som studerande vid universitetet måste ha kontakter inom arbetslivet, kanske bara för att få ett jobb som städare. Men när jag tänker efter, hur stor är skillnaden med hur vi har det hemma i Sverige? Jag hade en kontakt inom restaurang branschen, men har ändå aldrig fått det där sommarjobbet som jag så gott som blivit lovad fem år i rad.

Att skaffa ett sommarjobb efter studenten är ett måste, det finns inget annat. Allra helst ska man ju börja jobba dagen efter man har examinerat från gymnasiet. Eller nej, egentligen ska man ha haft ett extrajobb under hela sin tid i skolan för att ha en säker inkomst källa. Ibland tänker jag på den svenska filmen “Babylonsjukan”, den handlar om en tjej vars pojkvän ska till Indien i någon vecka eller månad. Det innebär för henne att hon inte längre har någonstans att bo, och på dagen när han ska iväg ringer han runt till sina kompisar för att hitta ett ställe hon kan bo på så länge. Hon får bo hos en kille som hon inte känner, Mattias. Och han lever ett speciellt liv, han betalar inte räkningar, jobbar inte och tar var dag lite om den kommer. Vid en tidpunkt i filmen förklarar han för henne att han har babylonsjukan, och vad detta innebär. Han menar att vi blir matade med information som någon gjort till oss för att få oss att tro att vi vet vad som händer i världen, att vi ska gå till ett jobb för att tjäna pengar och sen betala räkningar till någon som egentligen inte bryr sig. Han menar att vi är styrda, hela tiden konsumenter och han är trött på det.

Emellan åt tror jag faktiskt att jag lider av detta. En sjukdom som inte går att bota med materiella saker, eller pengar. En sjukdom som gör att jag vill vara fri, men inte riktigt känner att jag får vara det. Jag vill inte skaffa mig ett tråkigt jobb där jag tjänar dålig lön och gör samma sak nästan varje dag. Men finns det något val i samhället idag? Jag tror att vi är få, men ändå många som lider av babylonsjukan, kanske finns de till och med här, i Barcelona? Vad vet jag.

Josefin Ohlsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: