Citylights och mörkret

april 14, 2011

Innan jag kom hit tänkte jag på Barcelona som ”en drömmarnas stad”. Upplyst nattetid och full av människor i rörelse. En plats där man hittar svar och får tid för allt man vill, oavsett anledning till att man kommit hit eller om man redan bodde här. Att varje kväll höll vad den lovade, varje dag ett virrvarr av snabb spanska och ljudet från gatan nedanför och att varje gång solen gick upp fick man en chans till. Naivt, javisst.

Barcelona är inte som jag föreställt mig. Som turist får jag det jag önskat, solen värmer min rygg, mina ben blir brunare, jag får prata lite spanska och känna mig kulturell i dessa fantastiska miljöer. Jag kan låta bli att bry mig om vardagen, livet är som det här men nu är jag ju bara här. Det finns inte så många problem, resekassan är redan bestämd osv. Staden visar sig från sin bästa sida, neonskyltarna när det är dags för det, stekhet sol och svalkande vatten. Men jag hade inte kunnat bo här. Inte för att det inte lockar, för det gör det, utan för att möjligheterna till en dräglig vardag är små. Oroande små till och med. Arbetslösheten för ungdomar är så hör som 40% i Barcelona, den allmänna arbetslösheten ligger på 20%. Det är oroande högt. Kanske är nätter och dagar i en storstad som denna värda det, men samtidigt behöver man kunna luta sig tillbaka ibland och den möjligheten verkar inte finnas för ungdomarna här. De går på universitetet utan en utsikt att få arbeta som det de studerar till. Antagligen blir man servitris, oavsett utbildning, oavsett ambition.

Det som behöver sägas är att det må vara fint med långa nätter och slingrande gator, men ungdomarna behöver mer än så, oavsett vad man säger. Förhoppningsvis kommer förutsättningarna i Barcelona att bli bättre än slavlöner och slit, men än så länge är det så det ser ut. Det känns som att möjligheterna att bli den man vill, göra det man känner att man måste, förverkliga det man kan och få det man vill ha har blivit otroligt begränsade. Kanske är det mina pessimistiska nervtrådar som kopplar fel, jag önskar att det var så. Men för en gångskull känner jag mig ganska säker på min sak – Barcelona är inte ungdomens fristad.

Petronella Nordström

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: