Ett bortglömt mästerverk

april 5, 2011

Röken från tågloken och gnisslandet från spårvagnarna väcker ett öppet Barcelona i mitten av seklet. ”Vindens skugga”, skriven av Carlos Ruiz Zafón, ger läsaren en fantastisk inblick av hur den vackra staden Barcelona levde under femtiotalet.

Daniel Sempere är bara tio år då hans far tar honom till De glömda böckernas gravkammare, där Daniel finner en dammig bok med titeln ”Vindens skugga”. Nyfiken anar han inte att han just lagt sitt liv som spellott i roulett. Existensen av författaren Julian Carax, verkar vara bortsuddad ur historien. Vem kan ha lagt ner så mycket energi på att få världen att tro att han aldrig funnits? Och vem är den väderbitne mannen utan ansikte  som bränner Carax böcker?

Tillslut gräver sig Daniel djupare i det förflutna än han själv kunnat ana. Med hjälp av en anställd på sin fars bokhandel beger sig Daniel Barcelona runt i jakt på anhöriga till Carax och finner mycket mer än han själv vill. Ett visst hat lever i luften och Daniel kan inte undgå att oroa sig om även hans egna liv kommer att förändras efter denna till synes ostoppbara jakt efter den försvunne Julian Carax. Varför börjar Daniels liv allt mer och mer likna författarens? Uppslukad av boken och bestämd att lösa gåtan börjar Daniel även skaffa sig hjälp av den vackra Beatrice. Tillsammans påminner deras relation skrämmande mycket om Julian Carax romantiska men flyktaktiga ungdom. Men Daniel är fast besluten att hitta Carax, men hittar tillslut mer än han någonsin kunnat ana.

”Vindens skugga” är en fantastiskt skickligt skriven roman av en författare som verkligen fångat känslan i Barcelonas smala gränder. Författaren tar upp känsla som den rätta vägen till hjärtat och skriver om kärlek, svek, spänning och magi, som om han själv upplevt varenda minut av berättelsen. Marken sveps bort under läsarens fötter och läsaren hamnar tillslut i en alternativ värld där varje sida i boken är som en ljuv smekning av vindens mjuka händer. Den riktiga världen upphör att existera när ögonen sveper över de svarta bokstäverna.

Miljöbeskrivningarna är så goda och detaljrika att bilder målas upp som verkliga fotografier och känslan av den svala kullerstenen under fötterna är så verklig att du nästan känner smutsen mellan tårna.  Beskrivningarna av karaktärerna är så verkliga att det känns som att du redan känner personen när den just blivit presenterad. Du känner redan glädjen i personens skratt och du kan inte undgå att skratta med.

Carlos Ruiz Zafón har verkligen lyckats. Han trollbinder läsaren med  sådan kraft att det är svårt för även den mest läsvana att slita sig bort från den spännande historian och de glasklara beskrivningarna.  Det är som att ta av sig skorna och springa i daggvått gräs. Du vill aldrig sluta, och heller vill du aldrig sluta att läsa ”Vindens skugga” – ett mästerverk!

 

Micha Widerberg Serák

Annonser

Ett svar to “Ett bortglömt mästerverk”

  1. Håller med … hur kan man INTE gilla den där boken?
    //Malin M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: